17 oktober 2008, då träffade jag Linda första gången, på Burger King av alla ställen. Jag kommer ihåg att vi köpte varsin Oreo Sundae Shake och sen pratade vi oss igenom hela kvällen och vi har inte slutat prata än. Under de tio månader som vi har pratat har vi kommit fram till att våra pappor heter Björn, vi har båda haft varsin tjock gammal katt i vårt liv, våra föräldrar har samma smak på inredning, vi båda gillar fiskpinnar med ketchup, vi vill utbilda oss till samma sak, vi har båda varsin bror som är två år äldre än oss... jag kan hålla på i en evighet! Vi är helt enkelt a match made in heaven! Dock finns det vissa saker som skiljer oss åt, Linda gillar katter och enbart katter medan jag älskar alla sorts djur och har fått rädda Linda från dreglande hundar ett oberäkneligt antal gånger, Linda är lugn och älskar att planera och jag är spontan och tänker inte riktigt igenom allt alla gånger, Linda älskar att köpa riktigt dyra skor och jag blir helt svettig när hon kommer igång ordentligt och köper flera par på en gång. Jag har bott i en amerikansk familj under mitt år och Linda har åkt till mig för jordnötssmör och Coca Cola, Linda har bott i en svensk familj under sitt år och jag har åkt till henne för kaviar och Marabou. Linda tycker om att städa, för mig finns det ingen värre syssla. Vi kompletterar varandra helt enkelt. Det jag inte har, det har Linda!

Det finns så mycket vi har gjort tillsammans och jag skulle kunna skriva flera sidor och berätta historier om när vi har åkt bil och velat ta en genväg och det slutat med att vi åkt vilse, när vi spelade TP och Linda vann över mig big time, när vi lärde oss gilla jordnötssmör tillsammans, hur vi firade Thanksgiving hos min värdfamilj och när vi var i New York precis innan jul. Vi har bara känt varandra i tio månader men det känns som att vi alltid har varit vänner, vi har kommit varandra så nära under de här månaderna.

Jag är så fruktansvärt glad över att jag träffade Linda, att just hon bodde i Winchester när jag kom hit i oktober förra året och att just vi blev så bra vänner. Linda är den perfekta vännen, hon är stöttande, hon lyssnar, hon är smart, hon är glad och trevlig och hon är rolig och seriös på samma gång. Hade jag inte haft Linda här under mitt år skulle jag inte ha haft hälften så roligt som jag har haft. Jag skulle inte ha någon att träna med, jag skulle inte ha någon att äta glass med, jag skulle inte ha någon som säger till mig att köpa dyra skor (!), jag skulle inte ha någon att åka på galna utflykter med och jag skulle inte ha en vän som jag visste skulle vara min vän hela livet. När jag nu sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige igen så finns det inte en tanke på att Linda inte skulle finnas med i de planerna. Det är som när man var sju år och man ville bo i husen bredvid varandra när man blev stor, jag vill bo i rummet bredvid Linda på ålderdomshemmet och ha rullatorrally i korridoren!

Gunilla, Björn och Fredrik, ni har världens bästa dotter och syster. Det måste vara jätteskönt att hon ska komma hem till Sverige igen, jag kommer att sakna henne otroligt mycket men jag vet att det här bara är början av vår vänskap.