17 oktober 2008, då träffade jag Linda första gången, på Burger King av alla ställen. Jag kommer ihåg att vi köpte varsin Oreo Sundae Shake och sen pratade vi oss igenom hela kvällen och vi har inte slutat prata än. Under de tio månader som vi har pratat har vi kommit fram till att våra pappor heter Björn, vi har båda haft varsin tjock gammal katt i vårt liv, våra föräldrar har samma smak på inredning, vi båda gillar fiskpinnar med ketchup, vi vill utbilda oss till samma sak, vi har båda varsin bror som är två år äldre än oss... jag kan hålla på i en evighet! Vi är helt enkelt a match made in heaven! Dock finns det vissa saker som skiljer oss åt, Linda gillar katter och enbart katter medan jag älskar alla sorts djur och har fått rädda Linda från dreglande hundar ett oberäkneligt antal gånger, Linda är lugn och älskar att planera och jag är spontan och tänker inte riktigt igenom allt alla gånger, Linda älskar att köpa riktigt dyra skor och jag blir helt svettig när hon kommer igång ordentligt och köper flera par på en gång. Jag har bott i en amerikansk familj under mitt år och Linda har åkt till mig för jordnötssmör och Coca Cola, Linda har bott i en svensk familj under sitt år och jag har åkt till henne för kaviar och Marabou. Linda tycker om att städa, för mig finns det ingen värre syssla. Vi kompletterar varandra helt enkelt. Det jag inte har, det har Linda!

Det finns så mycket vi har gjort tillsammans och jag skulle kunna skriva flera sidor och berätta historier om när vi har åkt bil och velat ta en genväg och det slutat med att vi åkt vilse, när vi spelade TP och Linda vann över mig big time, när vi lärde oss gilla jordnötssmör tillsammans, hur vi firade Thanksgiving hos min värdfamilj och när vi var i New York precis innan jul. Vi har bara känt varandra i tio månader men det känns som att vi alltid har varit vänner, vi har kommit varandra så nära under de här månaderna.

Jag är så fruktansvärt glad över att jag träffade Linda, att just hon bodde i Winchester när jag kom hit i oktober förra året och att just vi blev så bra vänner. Linda är den perfekta vännen, hon är stöttande, hon lyssnar, hon är smart, hon är glad och trevlig och hon är rolig och seriös på samma gång. Hade jag inte haft Linda här under mitt år skulle jag inte ha haft hälften så roligt som jag har haft. Jag skulle inte ha någon att träna med, jag skulle inte ha någon att äta glass med, jag skulle inte ha någon som säger till mig att köpa dyra skor (!), jag skulle inte ha någon att åka på galna utflykter med och jag skulle inte ha en vän som jag visste skulle vara min vän hela livet. När jag nu sitter och funderar på vad jag ska göra när jag kommer hem till Sverige igen så finns det inte en tanke på att Linda inte skulle finnas med i de planerna. Det är som när man var sju år och man ville bo i husen bredvid varandra när man blev stor, jag vill bo i rummet bredvid Linda på ålderdomshemmet och ha rullatorrally i korridoren!

Gunilla, Björn och Fredrik, ni har världens bästa dotter och syster. Det måste vara jätteskönt att hon ska komma hem till Sverige igen, jag kommer att sakna henne otroligt mycket men jag vet att det här bara är början av vår vänskap.

Vet knappt vad jag ska skriva eftersom det känns som en evighet sen jag skrev senast!
Meen, efter det åkte jag och Emma till San Francisco! Helt sjukt fin stad! I loved it!
Vi var superturistiga och gick omkring med kartan och kameran hela dagarna och såg allt sånt man "ska se", including Golden gate Bridge & Park, Victorian houses, Alcatraz, Union square, Fishermans wharf och massor mer!
Ett mycket bra avslut på vår USA-vistelsle. Emma åkte hem dagen efter vi var tillbaka och jag åker hem om inte mer än 12 dagar! Yes, that's true!

Fredagkvällen hade vi en mysig kväll här hemma med massa amerikansk glass och godis eftersom hon såklart var tvungen att äta det en sista gång. På Lördagen skjutsade jag och Marie henne till Logan Airport, sen åkte vi vidare till Burlington mall där vi köpte varsin ny outfit för kvällen då det vankades lite kalas.Vi började hos våra irländska vänner i deras supercharmiga studentlägenhet (eh) innan vi gick vidare till ett uteställe. En mycket udda och väldigt rolig kväll hade vi! Sen blev det den dyraste taxiresan ever hem.

Gårdagen var man väl sådär pigg men vi åkte till Katharina så Marie kunde hämta sin bil där från kvällen innan (Utan bilen kommer man aldrig någonstans, någonsin i USA), sen köpte jag presenter åt mina värdboys och lite grejer till min värdfamilj som kom tillbaka från Sverige och Schweiz igårkväll. 

Så idag var det back to work, lite halvtrött var jag imorse.

Barnen har haft 3 timmars camp, som jag var tvungen att vara med på som åskådare. I'm not kidding.

Och nu har "min" äldsta B-day party för han fyller 9 idag. Big boy! 

Jag lovar att lägga in lite bilder mycket snart! 
Nu ska jag fortsätta rensa lite i mitt rum, på torsdag anländer nya au pairen och övertar mitt rum... och min mobil...buhu!





 

Så var den näst näst näst näst sista helgen i USA över.

I fredags när Marie och Katharina slutat kom dom hit och vi hade en enbart slapp kväll med lite filmmys.
Sen sov Marie över här. Man känner sej lätt lite ensam själv i det här huset. Sleepover it is!

På Lördagen gick vi upp i otroligt god tid (8.30), Marie för att hon alltid gör det och jag för att min kropp gick på svensk tid.
Vi kom på den briljanta idén att ta bilen och köra till Maine. Det tar bara ca en timme och då åker man även igenom New Hampshire. Tre stater på 1,5 timme är ju inte så dåligt. Så vi åkte helt enkelt dit och konstaterade att det var ett väldigt fint samhälle och sen åkte vi tillbaka hem. En mycket lyckad dagstur.

Tillbaka i Winchester åkte vi hem till varsitt håll och duschade och gjorde oss sen klara för kvällen hemma hos mej, sen åkte vi till The Macaroni grill där vi träffade Katharina och åt supergod (och billig) mat.
Vi var inte direkt där längre än nödvändigt utan åkte snabbt hem till mej för att lämna lite grejer + bilen sen åkte vi med Katharina och hämtade upp Niko och några andra mycket trevliga killar från Irland,vidare till Katharina där vi hade en väldigt rolig liten förfest med farliga ölspel och svensk vs. österrikisk, vs. irländsk musik.
Vi fortsatte kvällen på en bar/klubb på Davis square som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Men vi hade i allafall väldigt roligt och körde stenhårt på dom lite udda dansstilarna.
Kvällen gick mot sitt slut men jag och Marie tyckte att vi borde anordna efterfest hos mej. Vi visste nog inte vad vi hade tänkt oss med det, så det kanske var tur att det bara var vi och två av våra nyfunna irländska vänner som var på den idén.
Sjukt rolig kväll hade vi i allafall :)

På söndagen vaknade vi väl upp sisådär pigga, men vi åt lite peanutbutter puffs (Ny favorit) och var sen redo att köra hem dom, vilket kanske tog oss 1,5 timme sammanlagt. Hemma igen tyckte vi svenska pannkakor lät som det enda rätta. Verkligen dagens godaste! När vi kände oss lite mer redo åkte vi hem till Katharina och kollade på en film som hette The Heartbreak Kid. Helt störd men rolig på sina ställen.
Senare på kvällen såg vi däremot The Hangover. Heelt sjukt rolig!